Hur sammanfattar man en kväll som vart både galen och totalt spårad. Kan säga att vissa detaljer för stanna mellan de som var inblandade och några tankar kommer jag att dela med mig av.

 

Ett konstaterade är att jag kom hem i ett stycke men i stora hela blåslagen. Lyckades med bedriften att ramla ut från en bajamaja. Hur, är aningen oklart. Jag och Gabi var tillsammans, så när hon satt på toa lutade jag mig på dörren och ramlade ut. I det hela rök två naglar, fick diverse stora blåmärken. Gabi fick se sig själv uppleva det hela medan hon gjorde sina behov. Jag skulle vela sett händelsen utifrån. Chocken och smärtan i upplevelsen visade sig i diverse känsloutbrott en stund efteråt tills jag lugnade ner mig...

 

Kom bort från de andra någonstans i början av Aviciis spelning. Hängde med någon kille som hävdade att han kände Avicii och kunde ta mig backstage, någonstans precis nedanför scenen ångrar jag mig och försöker ta mig tillbaka till de andra. Lite svårt att hitta 3 relativt korta personer på ett arenagolv som säkert hade plats för 20.000 pers om hela Arenan tog 35-40.000 pers. Hittade på ett gäng helt underbara bögar iallafall. Riktigt kul hade jag i slutändan!

 

Till spelningen. Klart Avicii är grym, hans låtar är skitbra. Ljusshowen var ju i en klass för sig men på något sätt fick inte jag samma W O W-känsla som när Swedish house mafia spelade på Friends Arena för lite över 1 år sedan. Det var bra, helt klart men för mig var SHM bättre.

 

Hela arrangemanget på Friends var bättre än i Tele2. Över en timmes kö till barerna och minst lite mycket till toaletterna, håller inte när det är så mycket folk.

 

I stora hela var det en oförglömlig kväll!