Finns en del saker som jag inte är helt nöjd med på jobbet just nu. Jag vet inte riktigt vad folk tycker och tänker men det känns just nu som att jag har fått från personalvetare till lönetant och allt-i-allo.

 

Detta har jag diskuterat med många jag känner och vi kommer fram till i stort sätt samma sak. Det känns just nu för mig som för många andra i min sits, att bara för att jag inte har barn så underförstått kan jag jobba längre, ta på mig fler arbetsuppgifter osv osv. Det finns en gräns för hur mycket jag kan ta på mig också även om jag inte behöver hämta eller lämna på dagis/skola eller vabba emellanåt. Nu skyller jag inte på någon att typ "det är ditt fel att du skaffat barn" men samtidigt tycker jag inte att jag ska bli lidande för att jag inte har heller.

 

Det är klart att man ska hjälpas åt på en arbetsplats om man kan, jag är inte den som är den, speciellt när vi är få som ska göra mycket. Men när kollegor går ner i tid och måste släppa över uppgifter och det uttrycks uppifrån att "du har ju så mycket tid när du inte gör lön". Sen uttrycks det även att vi "borde" jobba efter arbetsbördan istället för kontorstider. Eeeh, ja inte lämnar jag kontoret om jag har en deadline och massor att göra. Då sitter jag många timmar en period för att hinna, men när ska jag hinna ta ut den tid som jag egentligen borde få ledigt om det hela tiden förväntas att jag ska ta andra arbetsuppgifter också?

 

Det som gjort mig mest irriterad är väl att det uttryckts att jag har så mycket tid när jag inte gör löner. Men STOPP, har någon frågat mig vad jag gör? Har någon kollat min månadsrapport och kontrollerat hur ofta jag hinner ta ut "övertid/komp"?  Det känns inte så med ett sånt påstående, hur hade jag möjlighet att ta ut 3 dagar semester med komp över jul och nyår? Jo för att jag inte hunnit ta ut några timmar alls under okt, nov och dec. Men ja, jag har massor av tid. Jag planerar dessutom ALLT som inte har med arbetet att göra före eller efter arbetstid, då pratar jag om sånt som tandläkar/läkarbesök, massage, naglar ect,

 

Att inte ha barn, gör en flexibel men det är inte lika med "du har ingen tid att passa, du har masor av tid". Vad hände med dialogen och kommunikationen? Vad förväntas egentligen? Jag är väl medveten om att budget styr men med tanke på att vi i dagsläget är 2 personer på kontoret som ska göra typ allt känns det som ibland, går det inte bara att utgå ifrån att den andra har "massor" av tid. Det är nog just det jag hänger upp mig på mest, inte arbetsuppgifterna eller dela bördan, utan "du har MASSOR av tid". Med vissa nya arbetsuppgifter blir konsekvensen dessutom att jag är osäker och inte kan, måste fråga hela tiden eller det går långsamt, DET tar massor av tid.

 

Jag tog upp detta på mitt medarbetarsamtal också, så (mamma) var inte orolig om du läser detta. Jag har efterfrågat en tydligare beskrivning av yrkesrollerna i företaget, vad jag förväntas göra. Det gäller både dagliga rutiner och om det är något extra. Jag kanske måste börja med att punkta upp vad jag faktiskt gör under en månad och vad som faktiskt tar tid. Jag sitter knappast sysslolön under dagarna. Kanske därför tiden sen jag började jobba har gått så fort. Det är sällan jag sitter och rullar tummarna liksom, det finns ALLTID något, och har jag haft mer tid över än jag räknat med har jag alltid försökt hjälpa till någon annanstans.

 

Poängen med detta inlägg är egentligen inte att hänga ut någon. Utan en allmän reflektion öven hur många yngre på arbetsplatser pratar om det här med att inte ha barn. Att det förväntas att man ska ha tid, tid att stå till förfogande för andra med barn som inte hinner. Det är samma när det kommer till ledigheter och semester. Det är väldigt vanligt med föräldrar som vill ha ledigt på lov, personligen gör det mig ingenting. Problemet är väl när det gäller högtider och vissa uttrycker att "du har inga barn, du kan jobba julveckan".

 

Detta måste lösas på en högre nivå, de som har barn ska inte belastas för det. De kanske mer behöver förstå att de inte kan använda barn som en anledning att ha mer rätt till saker än de utan barn. Vid någon form av frånvaro pga barn kan det inte förväntas att folk ska lägga sina åtaganden åt sidan för att avlasta. Det är inte helt lätt från någon håll och jag vet inte om jag har någon bra lösning heller. Jag tror att kommunikation och öppenhet kan vara lösningen, tydlig arbetsfördelning och mål.

 

Till denna text kan jag lägga att jag är väl medveten om att barn tar och kräver tid. Det är ibland så jag jag med sträckblandad förtjusning ser fram emot att bli mamma men inte frånvarotimmarna från jobbet som det kommer att innebära. Men det är något som ligger för framtiden, nu är det situationen för anställda på arbetsplater som måste ses över för att säkerställa att verksamheten inte pressas i onödan pga att anställda har barn.

 

Förhoppningsvis kommer det att lösa sig själv inom den nämaste framtiden eller så får jag ta tag i saken i egna händer. Samtidigt är gräset kanske inte grönare på andra sidan...