Vet inte hur jag ska börja detta inlägg på ett bra sätt egentligen. Men att vara ärlig över situationen är väl ett sätt, jag vet att jag är långt ifrån ensam att känna såhär när det kommer till högtider.

 

Kan börja med att förklara varför jag satt "skilsmässobarn" mellan två citationstecken. Tror de flesta förstår vad det innebär att vara skilsmässobarn och att det finns många tillfällen då det faktiskt är riktigt jobbigt att hela tiden behöver välja en förälder framför den andra. I mitt fall känns det som tre föräldrar och tre familjer.

Kort beskrivning: mamma och pappa var aldrig gifta men gick åt olika håll innan jag ens fyllt två år. Mamma träffade den man som jag i stora hela växt upp med tills de skilde sig när jag var 19 år.

Under större delen av uppväxten löste sig detta med varannat år-principen men har blivit jobbigare de senaste åren. Jag känner numera ingen stress inför allt som ska göras inför julen med julklappar och sånt (kanske för att jag heller inte har råd att köpa några, dubbelångest) utan snarare vad jag ska göra med mig själv och hur JAG ska hinna med att göra alla glada och nöjda.

 

På julafton samlas pappas sida av släkten alltid hos farfar, resten av släkten samlas ute i Järlåsa och senaste åren blir mamma kvar hemma själv, då resten av den sidan släkten har sina egna firanden på sina håll. Inte svårt att lista ut vart den största ångesten ligger där kanske? Man har hört om gubbar och tanter som sitter hemma själv på julen och det ska man inte behöva göra tycker jag. Att då min egen mamma ska behöver göra det smärtar mig mycket. Jag vill såklart ha julmys med henne med men samtidigt träffa alla andra. Hur gör man?

 

Det var ju lite enklare när man bodde hemma att ha julmys hemma innan man åkte iväg eftersom lillebror även fyller år på julafton. Sista åren har det knappt blivit det heller då han åkt till Järlåsa dagen innan eller liknande. Förra året åkte jag ut dit efter jag varit hos farfar. Känns jävligt stressigt... men vad gör man inte?

 

Iår känns det extra kaosartat, då det inte verkar som att det blir julmys med mamma alls. Syrran hämtar sina julklappar redan idag, brorsan åker väl till Järlåsa idag eller imorgon. Mamma sticker iväg med morbror redan lördagkväll (som det låter). Så inte ens en liten stund med oss alla blir det och det är sjukt tråkigt.

 

Kan bara säga att jag inte längtar till julen längre, det är jobbigt som tusan. Det är inte mysigt längre på något sätt. Känns förstört även om jag inte lägger skulden på någon, det som händer... händer... Är bara jävligt jobbigt att hinna med allt och alla. Att ingen ska behöva vara ledsen eller känna att man inte bryr sig. Ibland önskar jag att jag kunde dela mig i tre delar lagom till jul. Ska fan inte behöva skaffa karl heller bara för att få en anledning att fira jul någon annanstans! Kanske skulle bli ännu värre dessutom att hinna med hans familj och min egen över en julhelg. (tack mer ångest till mig!).

 

Kanske ska jag sitta ensam hemma nästa jul, i ren protest?