Ska jag vara ärlig börjar jag få panik angående framtiden. Jag försöker att inte låtsas om det men på kvällen kommer det krypandes som ett monster under sängen. Jag tror ni vet känslan. Mena hur kul är det att söka massa jobb och man får knappt komma på intervjuer. Sökte ju 6 st förra veckan och som det ser ut resulterade det i nada intervjuer. Kunde ju ha önskat 1 eller 2 iaf. Det får mig att undra vad är det för fel på mig? Jag har en universitetsexamen för i helvete. Trodde det skulle lösa ett och annat men uppenbarligen inte. Nu sitter jag med min lägenhet, räkningar och MASSA ångest istället för hur i helvete jag ska kunna försörja mig själv. Det är inte ens skön känsla direkt. Tror att det påverkar mig som person, känner mig inte lika glad som jag brukar vara. Det suger dessutom att behöva säga nej till saker för att jag måste spara de slantar jag har. Jag har helt enkelt inte råd. Och familjesituationen som den är, vart ska jag få hjälp ifrån? Pengar växer inte direkt på träd heller.

Känns som att jag får skriva in mig på Arbetsförmedlingen på måndag. Inte för att det skulle ge mig pengar eftersom jag inte har rättigheter till A-kassa eller vad det heter nu men det kanske är ett steg i rätt riktning i rop på hjälp? Jag vet inte vad jag ska säga. Så mycket skulle lösa sig om jag fick ett jobb, praktik vad sjutton som helst som ger lite erfarenhet och pengar i slutändan kanske.

Jag VILL INTE behöva söka en plats på en universitetskurs med platser över i höst. Eller ska man se det som att jag måste göra det och stå ut för att betala mina räkningar? Allvarligt trodde jag att VFU-perioden skulle resultera i något positivt. Kanske inte jobb där men en merit för jobbsöket men det har resulterat i EN jävla intervju på 10 ansökningar. Och säg förfaan inte att jag inte vidgar mina vyer. Söker till alla hålor med pendlingsavstånd från Uppsala. Snart får jag väl söka mig till ICA eller vad fan som helst. Men där får man väl inte heller jobb?

Jag vet inte. Det jag vet är att jag får 6000 kr på fredag som jag ska leva på till slutet av augusti till att börja med sen får jag se hur det går med allt. Visst är jag van att leva på lite pengar men 6000 är åt helvete det vanliga 8200 är iaf 2200 kr mer. Det gör en jäkla skillnad.

Blev nog inte klokare över att skriva av mig detta. Ska klura ut hur jag ska göra med att ev. äta kinamat före bio ikväll. Bara det är just nu hög ångest. Jag vill men är det värt det mot ångesten över pengar jag kommer att ha?

weheartit.com