Jag överdriver inte om jag säger att det var det värsta jag varit med om. Precis som jag trodde så blev det mer verkligt när vi satt där i kyrkan mitt framför farmor Emys kista. Men den var jätte fin och med alla blommor. Tror inte att många ögon var torra. Prästen var jätte bra måste jag också säga, har var väldigt personlig och jag tror det uppskattades. Han hade t.o.m varit till stugan som farmor Emy med familj byggt för länge sen, och hämtat jord som han gjorde ett kors av på kistan. Det var samma stuga som morfar och mormor hade när jag var barn som mormor var tvungen att sälja för att hon inte orkade underhålla den. Farmor Emy älskade den stugan och marken så det var väldigt fint gjort.
Resten av dagen var man så emotionellt trött att det kändes som man blivit överkörd av ett tåg några gånger om. Sov middag ett tag sen var vi in till Visby igen. Stugan vi bor i är jättemysig, bilder kommer senare...

Lite bilder från kyrkan igår...