Jag kollade på "Fråga doktorn" igår och där var en journalist som skrivit en bok om panikångest. Hon själv fick det för ca 20 år sedan och bestämde sig därför att forska med om det och försöka ta reda på så mycket som möjligt.

Boken heter Jag är inte galen och släpps i mitten av april. Jag kände direkt när jag läste om den att det är en bok jag gärna vill ta mig en titt på. Det har alltid intresserad mig att veta mer om, allra helst när jag själv drabbats av 2 eller kanske 3 panikattacker.

Såhär beskrivs boken:
Om en dold folksjukdom
"Jag trodde på fullt allvar att jag hade blivit galen. Fullständigt knäpp. Det som hände den där dagen för nästan tjugo år sedan var så fruktansvärt att jag trodde att mitt liv var över." Så beskriver journalisten Anna Lithander sin reaktion när hon plötsligt drabbades av panikångest. Ben som darrade, yrsel, tryck över bröstet, en känsla av att inte längre vara med i verkligheten. En skrämmande upplevelse. Att leva med panikångest och den ständiga rädslan för nya attacker inskränker livet.

Men vad sker egentligen i kroppen vid en panikattack? Varför drabbas kvinnor oftare än män? Och är symtomen en reaktion på vårt sätt att leva idag?

Anna Lithander har skrivit en bok om panikångest, som numera klassas som en folksjukdom. Över 200 000 svenskar lider av återkommande panikattacker. Bokens medförfattare, Per Carlbring är docent i klinisk psykologi vid Linköpings universitet och en av Sveriges ledande experter på panikattacker. Här delar han med sig av sina erfarenheter och tipsar om hur man kan hantera panikångest med kognitiv beteendeterapi. Dessutom bidrar en rad kunniga personer i boken med kunskap, tankar och reflektioner kring en av vår tids mer skambelagda sjukdomar.

Det är viktigt att avdramatisera. Problemet med panikattacker är faktiskt både ofarligt och behandlingsbart. Man behöver inte skämmas för att ha blivit drabbad. Boken visar att det går att bli av med panikångest.