Jag har varit alltför uppe i varv de senaste dagarna för att kunna sätta mig ner och reflektera över Green Day konserten. Asså jag kan fortfarande inte fatta att jag var där. Hela helgen kändes som en pina och det tiden gick skit långsamt enda tills det var dags att åka hemifrån. Sen känns det som att det hela var över på nolltid och nu sitter man här och undrar om det var en underbar dröm eller om det verkligen hände. Hade jag inte haft massa bilder och videoklipp från kvällen så hade jag nog trott att det var en dröm. En vacker dröm.

Jag kanske inte hade ståplats som jag hade önskar men min plats var inte fy skam den heller. Så skitbra! Och stämningen där jag stod var underbar. Det var helt enkelt en sjudundrande show med allt från bugningar på scen, toapapper och vatten till sjönsång och en underbar jävla stämning. Ord kan inte beskriva tillräckligt bra hur jävla bra det var. Svär gör jag också, vackert! Jag kommer leva på minnet av denna kväll länge.. Det gör mig både lycklig och ledsen. Lycklig för att det var den bästa dagen i mitt liv och ledsen för att den faktiskt tog slut.

"It must have been love but it´s over now. It must have been good but I lost it somehow"

Här är lite av bilderna jag tog: resten finns här: facebook.com och videoklippen finns här: youtube.com