Gårdagen var ganska emotionell. Det är alltid jobbigt att säga hejdå till folk man kommit nära och jobbat intensivt med en längre tid. Jag är sedan tidigare riktigt dålig på separationsmoment också. Men tror jag klarade det ganska bra ändå. Det är ju inte så att jag grinade mig till sömns iallafall. Var rätt slut så somnade ganska fort. Men kan lite kort beskriva gårdagens händelser, sista ordet angående att jobba kvar inte är sagt.

 

Började morgonen med att sortera material från personaldagen. Sen städade jag mitt skrivbord på massa saker och lämnade tillbaka saker till den som jag lånat dem av. Fixade även med dokument som jag varit ansvarig för så att de kan användas av mina kollegor. Hade MBL med personchefen, länsrådet och två fackliga representanter. Ena representanten som även är ordförande, la upp en förfrågan om möjligheten att anställa mig med nystartsjobb. Hon ansåg att alla gillar mig och vill ha mig kvar och att det finns behov för avlastning på olika delar av enheten. Fick beskedet av länsrådet att det absolut ska tänkas över. Tillbaka vid mitt skrivbord efter mötet kom Försvarsdirektören upp och pratade lite, han ville inte heller att jag skulle gå. Fick en jättefin bok av honom, Upplänsk form, lite konst å recept från Uppland. Han hade även skrivit "tack för hjälpen med rekryteringarna, lycka till i framtiden" i den. Här blev jag nog rörd för första gången och hade lite svårt att inte bli tårögd. Jag tycker det var väldigt omtänksamt, han hade inte behövt göra det men gjorde det ändå. Efter det gick vi på lunch allihopa på min enhet, eller nästan alla av de som jag jobbat med. Det var kul att så många hängde med. Vi var på Korfu och jag åt Isterband med dillstuvad potatis och rödbetor. Min chef skrattade för att jag valde det till min sista måltid då hon bjöd på vad jag ville haha. Under lunchen fick jag en bukett blommor och tre böcker till, Hitta Uppland - guiden till naturen och kulturen (har kollat på boken på akademibokhandeln så det var kul, Carl Linneus (nån bok med Carl von Linné har inte riktigt undersökt den och en bok om kvinnors entreprenörsskap då och nu (den verkar intressant). Höll ett litet tack tal också. Det hör ju liksom till vid så fina tillfällen haha. Men jag är glad att jag fått lära känna de personer jag lärt känna på Lst.

 

Tillbaka på kontoret hade jag bara ca 30 minuter på mig innan jag skulle vidare. Delade ut lite av mina pennor och grejer till kollegorna som behövde. Sen kom Tina till mig och sa att det var dags för gruppgråt. Hon tog mig i armen och ledde in mig i Susannes's rum där hon och Åsa redan var. Gulliga som de var hade de köpt mig en vinflaska och skrivit på lappen att jag inte fick glömma bort dem. Så kramades vi lite innan det var dags för mig att packa ihop alla mina saker och gå. Det blev såklart en sväng förbi alla rum med kollegor som jag jobbar med på vägen ut. Gick även förbi Rättschefen som önskade mig all lycka och även han hoppades på att jag kommer tillbaka. Sist men inte minst var jag ner till Lilian i receptionen och lämnade in mitt passerkort. Det var där och då jag förstod att jag verkligen skulle lämna bygget. Tror nästan jag sprang till bilen med gråten i halsen men jag fällde ingen tår. Sen raka vägen till Stockholm, Globen och Career Days. Fick visitkorten till HR-chefen för Vaxholms kommun så jag kan skicka mitt CV samt att jag hittade ett jobb att söka via Stockholm stad. Det bar hemmåt med Anna vid min sida lyssnandes till svenska klassiker i bilkön genom stan tillbaka hem.

 

Nu håller vi tummarna för att de väljer alternativet att anställa mig med nystartsjobbstöd!