Då är det intervjudags imorgon. Jag är exalterad, jag ser fram emot den. Är det konstigt att jag inte är nervös? Jag har inte varit nervös inför någon av mina intervjuer faktiskt. Jag har ju gått in med tanken om att jag bara kan göra det bästa, visa vem jag är och vad jag kan och sen hoppats på att det är tillräckligt. Det gör jag även imorgon, skillnaden är att jag känner att jag har ett mycket bättre utgångsläge. Jag känner till organiationen och jag har en del kontakter inom landstinget samt att jag tagit del av tjänstens arbetsuppgifter tidigare på en annan division.

Samma problem som förra gången. Vaffan ska jag ha på mig?!?! De kläderna som är lite finare är ju för stora. Jaja det får bli som det blir. =)