Har spenderat dagen med att "hantera" mig själv. Eller jag har behövt lite egen tid, och någon som förstår. Det gör inte mamma så det är ingen idé att prata med henne om detta tyvärr. Finns visserligen flera som inte förstår känslan och slänger ur sig onödiga kommentarer men det är bara att ignorera.

Jag vet att det inte är mitt fel att det är otroligt svårt med jobb just nu och de få jobb som kommer ut är det otroligt hård konkurrens om. Jag borde inte ta det personligt för såklart finns det de med mer erfarenhet än vad jag har. Men det är klart man blir ledsen.

Jag är trött på att leva på samhället, leva på existensminimum. Inte kunna göra någonting förutom att betala räkningar, nödvändigheter och så är det slut med pengar den månaden. Ja jo jag kan ju träna också. Hade jag inte kunnat det hade jag blivit galen. Jag ber inte om medkänsla eller att någon tycker synd om mig, jag ber om förståelse.

Ibland är det extra jobbigt bara och man behöver tid för sig själv för att kunna hantera det igen.

Refrängen i denna låt av Kelly Clarksson hjälper en del: