Sluta hata!

Om ni läser nyheter, tittar på tv eller lyssnar på radio, följer div sociala medier, har ni inte missat det tråkiga som hänt idag. En 43-årig, fyrabarnsfar och fotbollssupporter har fått ge sitt liv för att han hejade på "fel" lag och råkade ut för "fel" personer.
 
Jag vet inte om jag förstår... eller vill förstå. Hur kan man vilja göra någon illa, som man inte känner och troligtvis inte kommer att träffa igen, bara för han/hon inte håller på samma lag? Det är väl ett fritt land, det finns väl olika lag av en anledning? Du ska kunna välja det som du gillar... utan att behöva sätta livet på spel för att åka på match.
 
Detta våld mellan supportrar har blivit synonymt med fotbollsallsvenskan, tyvärr. Varför är det så? Hur blev det så? Vems fel är det? Är det någons fel? Vad ska VI göra åt det? För det är VI, lag och supportrar som måste lösa det här. Vi måste sätta ner foten tillsammans och inte acceptera att det här händer. Supporterkulturen borde vara stark nog för att kunna hålla huliganer borta...
 
Jag vet inte varför det är så extremt inom fotbollen när det inte verkar förekomma lika mycket inom ishockeyn. Där det senast uppmärksammades var väl nu i kvalserien, när derbymatcherna mellan DIF och AIK skulle spelas. Av säkerhetsskäl bestämdes att bara supportrar till hemmalaget fick vara på plats, de andra fick kolla någon annanstans... Så vill vi väl ändå inte ha det? Matcher utan bortalag känns ju jättetråkigt!
 
Jag skriver kanske just det här stycket pga att jag hejar på ett lag (som jag upplever) inte fokuserar på motståndarna utan hejar hellre fram det egna laget. Visst finns det "rötägg" som vill mucka gräl också men det har inte blivit någon stor sak. Har vi några hatramsor om motståndarlag, har jag missat dem. Har dock inte missat att vissa lag kör hat-ramsor mot oss. Inget jag tar på så stor allvar iofs.
 
Just nu tänker jag mest på mannens fyra barn. Hur säger man till sina barn att pappa aldrig kommer hem igen? Hur lång tid kommer det inte ta för barnen att gå vidare. Jag tänker även på hans fru, hans närmaste anhöriga, hans vänner och bekanta. De som måste bära minnet av hans tragiska bortgång föralltid...
 
När allt kommer omkring, hur mycket är ett lag värt jämfört med ett liv?
 
Vi är ni.
Vi är olika, men ändå lika.
 
Vila i frid.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0