Det känns som att jag flera gånger den senaste veckan blivit dumförklarad för att jag är ung och jobbar med det jag jobbar med dvs personalfrågor och lönehantering. Jag är utbildad personalvetare och att jag delvis jobbar med löner är något som man kanske kan säga att jag halkade in på. Nån gång i våras sökte jag en tjänst som var 50/50 lön och personal, tänker att den får jag aldrig men jag har iallafall gjort en riktigt bra ansökan och försöker men motiveringen "allt går att lära sig om man är öppen för det". På något höger gjorde jag två riktigt bra intervjuer och det klaffade, så bestämmande i företaget bestämde sig för att ge mig chansen.

 

Jag kan inte beskriva känslan av att få det där samtalet om att de faktiskt ville ha mig, efter 18 månader som arbetslös efter examen, de hade även styrt upp det så att jag skulle gå dubbelt till att börja med för att lära mig lönehantering. Såhär i efterhand var det inte speciellt svårt och det tog kanske 3 månader innan jag kände att min hjälpreda höll mig tillbaka mer än hjälpte mig. Jag lär mig rysligt lätt om jag vill. Sen uppstår det såklart saker ibland som jag inte kan eller inte har någon skuld i men ändå har förmågan att lösa.

 

Det mest irriterande dock som folk inte verkar tänka på är hur de tilltalar mig. Visst "lönetanten" heja mig i all ära men detta är något annat. 9/10 gånger det blir fel med någons lön är det inte mitt fel. Det är oftast att deras chefer inte ger mig den information jag måste ha för att lägga in rätt men det är också så att det är alla anställdas ansvar att lämna in ett korrekt underlag för sin lön, i tid dessutom. Det är samma tid varje månad och har alltid varit.

 

Ändå får jag skit, eller blir dumförklarad när saker händer. Ungefär att jag är så ung att jag inte förstår bättre. Jag fattar att lön är känsligt men kan folk bara tänka lite längre? Det går så väl att uttyda de där lätt spydiga kommentarerna eller tyngden på vissa ord när folk talar. Jag står dock upp för mig själv, jag tänker inte vika ner mig för deras kommentarer och förblir proffsig i mitt agerande även om det ibland brinner till inom mig. Jag vet vad jag kan och vill.

 

Kan dock förstå att många yngre och nyexaminerade tar för mycket skit från andra. Att de pga att de ses som mindre kompetenta även projecerar detta. Jag säger iallafall stå upp för det du kan och lär dig det du inte kan. Du är inte värd skit bara för att du är ny eller yngre. Det finns äldre som är precis lika nya. De kan inte heller allt!