Vårt kära Tre kronor har varit sågade vid fotknölarna under gruppspelet, med all rätt säger jag. Speler var inte bra och det var för mycket slarv. Sen kom Sedinarna (och Edler men han har inte bidragit så mycket mer än matchstraff) och fick laget att vakna upp ur sin dvala. När det sen verkligen gällde i torsdags i kvarten så storspelade Enroth i mål och resten gjorde det som krävdes för att vinna. Det var VMs bästa match med hästlängder (av de jag sett iaf). Sen idag, semi mot Finland och det kändes som att Tre kronor med en bra defensiv kontrollerade finnarna och gick på offensiven när det krävdes, vilket resulterade i 2 mål av Loui Eriksson och 1 mål i öppen kasse av Henrik Sedin. Att slå ur underläge verkar vara Tre kronors grej. Alltför ofta har man tänkt hur ska detta gå och så tar laget sig till final eller vinner hela skiten. Jag har en bra känsla inför finalen imorgon.

 

Till och med Tingeling hejade på Tre kronor ;-).