Ringde till mamma för att jävlas nyss. Bara för att frågade jag om hon skulle med på promenad för att se hur hon skulle reagera. Hon känner mig tillräckligt väl uppenbarligen för att komma skulle så hon sa hon pratade i telefon och om hon kunde ringa upp eller om det var något viktigt, så la hon till ska du ut och gå?

 

På gott och ont tror jag att jag är en ganska lätt person att läsa av, både känslomässigt och åsikter. Det jag lärt mig av livet är att man inte blir lyckligare av att låtsas eller göra något som man egentligen inte vill. Missförstå mig rätt, ibland måste man såklart offra sig lite, för husfriden men över lag. Ibland handlar det faktiskt om att ställa upp för någon annan. Det är kanske inte något man tycker är kul men det är väl i slutändan kul och värt att hjälpa eller göra något för någon man bryr sig om? Men det florerar så mycket skitsnack i tjejgrupper att jag kan bli galen. Var ärlig istället och då menar jag inte "in-your-face"-ärlig. Det finns faktiskt sätt att vara ärlig och öppen på utan att vara översittare eller trampa folk på fötterna. Nu kan jag även ta om någon inte vill ha min åsikt. En mycket bra vän till mig uttryckte häromdagen att våran relation är som mellan två systrar och att jag säger saker ibland hon egentligen inte vill höra men behöver få sagt till sig.

 

Jag förespråkar en öppen relation. Man ska kunna säga det man tycker eller känner, visst personen kanske inte alltid tycker det är så trevligt men kan då säga det. Om det behövs får man då möjligheten att be om ursäkt eller förklara sig. En öppen dialog är A och O vare sig det är mellan familj, vänner eller i en relation. Skitsnack och att gå bakom ryggen på folk gör ingen glad i längden.

 

Så jag har lärt mig att vara ärlig rakt av och jag vet att det är något som mina vänner uppskattar hos mig. Det blir inget skitsnack utan jag säger som det är. Sen krävs det "two to tango", så är inte andra parten öppen för dialog kan inte jag göra så mycket mer. Som sagt, jag är nog lätt att lära känna och få grepp om men jag själv har lite svårt att släppa in nya människor bara sådär. Trust-issues I know, men det är något man får lära sig. Finns en låt vars text lyder "once bitten, twice shy", man tänker alltså över en extra gång vem som är värd ens förtroende.

 

Den biten har jag jobbat hårt med och är med redo att ge ut mig själv till andra. Att lite på folk från början istället för att de måste bevisa att jag kan lita på dem. Ge och ta heter det väl, jag väljer ge och få. Ger jag så per automatik om man omger sig av rätt personer så får man utan att behöva ta.

 

Dessa lärdomar som idag gjort att jag uppskattar saker på ett annat sätt och känner mig lycklig är den bästa revanschen. Jag gav inte upp. Jag tänker inte ge upp.