Idag är en av de där dagarna när saker och ting inte är på topp. Jag har ont och det känns som om det bara blir sämre istället för bättre och jag tycker inte att jag anstränger mig och gör saker för att det inte ska bli bättre. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Har sovit skitdåligt pga smärta, dagen har nog bestått mer av focus på smärtan och mindre jobb tyvärr. Till ryggonten har jag nu även världens huvudvärk och jag äter ju så mycket smärtstillande ändå och den bryr sig inte ett dugg om huvudet typ och jag tänker inte äta mer än jag behöver så det får vara.

 

Det har nu gått 8 månader och lite till och det känns inte som om det kommer närmare en lösning. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt att det här året skulle vara. Trodde inte att det kände bli värre än förra men jag fick ju bekräftelse på att det kan alltid bli sämre även om man hoppas på det bättre ;). Om 2 veckor får jag iallafall ringa till Vårdgarantienheten för att söka få snabbare vård i Stockholm eller något annat gränsande landsting. Det håller jag tummarna för just nu.

 

Jag kan inte låta bli att fundera hur jag ska göra med mitt ryggproblem och eventuella intervjuer framöver. Mena det känns ju som att jag måste vara ärlig och säga att jag har diskbråck, jag väntar på operation men hoppas ni vill ha mig ändå. Det är en svår situation. Däremot har jag inte låtit smärtan stoppa min jobbinsats, inte ens enda gång har jag klagat på smärta eller försökt undvika arbetsuppgifter pga smärta. Jag har fått bita ihop på plats och bryta ihop senare. Aja jag kan inte göra så mycket iallafall, mer än att hoppas på att ryggen mirakulöst över en natt blir mycket bättre.