Det händer inte ofta men ibland är jag så hungrig när jag vaknar på morgon att jag är illamående och det är inte roligt alls. Man vill helst ligga kvar i fosterställning och hoppas på att det går över. Vilket det inte gör förrän man fått något i magen. Då är det jävligt långt till köket vill jag lova. Man hoppas att ingen ska se en på vägen. Nu blir ju extra ynklig när jag mår illa eftersom jag har kräkfobi. Så ligger och skakar och vet inte vart jag ska göra av mig själv.

Nu har jag iaf försökt tvinga i mig lite mat och mår lite bättre men går långsamt. Dessutom är det typiskt nu när jag ska upp tidigare på möte med min handledare. Ett möte angående det sista fixet på uppsatsen. Är så trött på den jäveln nu alltså. Nej jag ska kämpa på här nu så jag kommer iväg någon gång.