Idag börjar det flesta kurser på universitet och högskolor igen efter sommaren. Måste erkänna att det känns lite konsigt att inte vara en av dem som ska gå. Samtidigt känns det skönt. Jag pallar inte plugga mer, 18 år av mitt liv räcker känner jag lite sådär då.

Helt sjukt egentligen när man tänker på det. Jag har pluggat 18 år av mitt liv! Och nu återstår ca 46 år plus 2 kanske om man räknar på pension vid 67 år? Hinner hända massor tills dess antar jag så är ju inte säkert att min generation kan gå i pension vid 65 år. Sen är det bara att njuta något år så dör man? Haha okej jag planerar kanske inte att dö vid 70 men man vet aldrig. Kanske innan dess t.o.m. Det är väl det som är spännande.

Jag saknar mina studieår på ett sätt, definitivt inte studierna i sig. Gymnasiet pga att man hade inte lika många måsten i livet. Man visst ju knappt vad man ville bli när man blev stor. Jag levde för nuet, just då, kompisar, fest osv. Sen kom universitetåren, vägen till vuxenlivet då jag fick lära mig försörja mig själv från "löning" till "löning". Jag växte och mognade mycket första året, men även resten av åren på olika sätt. Jag är inte samma person som jag var innan Örebro, okej vi ska inte överdriva, till stor del är det väl fortfarande jag bara en hel del erfarenheter rikare. Kanske klokare, kanske en bättre människa vad vet jag.

Jag saknar mina vänner som nu är utspridda över hela Sverige känns det som. Vissa kommer jag ha mer kontakt än andra men alla har de ju en del i mig resa under åren. Därför är det extra kul att Gabi kommer i helgen och kanske Catarina också! =)