Är det bara jag eller går veckorna sjukt fort? jag börjar få lite småångest faktiskt ju längre tiden går. Inte pga VFU arbetet utan snarare allt som kommer efter det. Jobb, framtiden och allt sånt. Jag gillar inte att inte veta vad som kommer hända. Helst vill jag ha en plan nått år i förväg men det funkar inte riktigt så.

Dessutom hatar jag fortfarande att gå upp tidigt. Kommer jag någonsin vänja mig? Det går lite bättre och jag är mindre trött i slutet av dagarna men jag är inte glad när jag gått upp. Är det en kronisk sjukdom tro? Det är iaf tur att jag brukar piggna till och se levande ut till jag kommer ut på jobb iaf annars vore det åt helvete.

I vilket fall som helst så är det en ny vecka. I två dagar nu ska jag vara hos primärvården och lära mig mer om deras organisation och framförallt samla in material angående deras rekryteringsrutiner. Det börjar bli lite tjatigt men what to do liksom? På onsdag och torsdag ska jag vara på Enköpings lasarett, tror det kommer bli kul då de har lite mer planerat vad jag ska göra som det ser ut just nu. Ska få vara med på anställningsintervjuer. Tror det är nyttigt inför när jag själv ska söka jobb.