Ju mer jag kollar mig själv i spegeln desto mer saknar jag det långa hår jag hade för inte så länge sen. Är det inte konstigt att man vet att man behöver och man vill klippa sig men samtidigt är man aldrig nöjd. Egentligen är jag väl nöjd, Jennie klipper jätte bra och jag har blivit av mer stor del av mitt slitna och torra hår nu. Men samtidigt saknar jag mitt långa fina hår. Nu blir det mer lockar och jag tycker jag får stort huvud hahaha.

Men från och med nu så kommer jag inte klippa det på så länge jag kan, jag har också bestämt mig för att sluta färga det på ett tag nu. Jag tror jag behöver det. Kunde jag gå från att alltid ha uppsatt hår, eftersom jag tyckte mitt hår var fult till att faktiskt inse att det är fint med lockigt hår och har för det mesta utsläppt så borde jag väl kunna inse att min nya ljusare hårfärg är fin den med?