Ibland önskar jag att man bara kunde sova så länga man ville utan att få halft ångest av att man inte hunnit med det man ska eller ligger efter i planeringen.
Hur kommer det sig att man hellre vill ligga kvar i sängen och sova när man faktiskt har planer? Borde inte det vara motivation att vakna till och gå upp??
Ja det verkar bero helt på aktiviteten som väntar kanske? Föreläsningar med doktorand Hanna är ingen höjdare.
Men dagen ser jag fram emot. Eller delar av den iaf. Jag, Sandra och Emilia ska träffas på stan kl 13 och käka lunch buffé på Dragon Palace. Tycker de är bäst. Och det ska bli jätte mysigt, träffas ju knappt längre.
Sen efter det ska jag gå en sväng på stan och se om jag kan hitta något roligt. Fortfarande chockad över att jag har så mkt pengar kvar och får nya på måndag.

Senare ikväll vet jag dock inte vad jag ska göra.. Blir väl Så ska det låta eller Talang på tv.