Min natt eller tidig morgon höll på att sluta på akuten. Tror aldrig att jag varit så rädd i hela mitt liv och klart var man ensam hemma också. Ringde i panik till min pappa som inte fattade någonting. Mena han blev väckte 6 på morron av mig hysteriskt grinande, vad skulle jag själv gjort?

Kvällen igår var skit kul och oj så vi dansade. Kom hem lite i 4 och gick och la mig. Vid halv 6 vaknar jag av att jag har en konstig smärta i brösten, pulsen är skyhög och jag mår illa. Jag har aldrig varit med om fenomenet förut och blev såklart livrädd. Låg först och försökte lugna ner mig och tänkte att det var en inbillning eller nått. Men ju längre jag låg och tankarna snurrade desto mer rädd blev jag och ringde till sist i panik till pappa.

Mitt i samtalet får jag fram jag måste spy och lägger på luren. Efter ett tag ringer pappa upp.

Som tur var kände jag mig lite bättre efter jag hade spytt och kroppen verkade slappna av och pulsen gick ner. Hade fortfarande ont men jag insåg att det kanske inte var livshotande iaf. Pappa lugna ner mig ytterligare och vi kom fram till att det nog var okej och att jag kanske sträckt mig när jag dansat eller nått utan att märka det.
Då vi la på och sa vi skulle höras senare eller om det blev värre skulle jag ringa.

Jag somnade nästan direkt. Helt utmattad...

Idag har jag fortfarande ont men känner mig lugn, nu när jag tänker klart inser jag nog att det mer handlar om en muskelsträckning eller nått. Mena som jag dansade och vevade med armarna.