Jag och en kollega satt och spånade lite. När jag anställdes i feb förra året så var det löner, försäkringar och personalfrågor jag skulle ha ansvar för. Då pratar jag om hela löneprocessen, frågor kring våra försäkringar i företaget och personalrelaterade frågor som kommer upp samt skapandet av Personalhandboken.

 

Jag upplever att första 6 månaderna som anställd, dvs nyanställd hade jag gott om tid att sitta med Personalhandboken och det blev ganska mycket gjort fram tills dess att jag gick på semester. Efter det har jag knappt hunnit med att öppna dokumentet, ibland bara för att korrigera eller lägga till något litet som kommit upp.

 

Har delat dokumentet med chefer men inte ens de har tid att ge feedback eller ta det på ett möte. De har mycket att göra och jag har fått mycket att göra. Jag har fått ta på mig att hjälpa till med att lägga in och betala leverantörsfakturor. Någonstans ska jag även hinna med att arkivera dokument och framförallt anställningsuppgifter.

 

Det jag egentligen vill säga, för egentligen klagar jag inte på min arbetssituation då jag vet många som har det värre, men det blir nog naturligt att ju längre man är anställd desto mer ansvar och arbetsuppgifter tar man på sig eller får tilldelade.

 

Jag känner inte att jag går under av mina arbetsuppgifter men ska det bli mera så behöver både jag och min kollega avlastning på kontoret för det är inte rätt om kvalitetssäkring av verksamheten påverkas av att 2 personer inte hinner med allt som de anses ska göra. Vissa chefer tror även att vi är deras assistenter, vilket är långt ifrån verkligenheten.

 

Vi är en servicefunktion, det betyder att för att de ska kunna få det de vill ha, behöver vi det vi måste ha för att kunna ge bästa servicen till verksamheten. Jag upplever iallafall att jag har stort förtroende uppifrån, att jag ofta får bra feedback, konstruktiv kritik och beröm. Jag känner även förtroende för att det jag säger tas på allvar, vilket leder till att det blir lättare att utföra det jag måste. Ibland blir det övertid men sånt är livet, så länge det inte blir massa timmar, varje vecka, som aldrig kan utnyttjas och så är det inte... än.

 

Jag har hellre att göra hela dagen än att det blir "dötid", dagarna går snabbare. Önskar dock ibland att det fanns mer tid för de små sakerna som är minst lika viktiga. Jag vill ha struktur dessutom. Vem vill vara nyanställd hela tiden? Frihet under ansvar är att föredra!