Supporterkulturen engagerar

Att jag alltid tyckt människor är det mest intressanta som finns är ingen hemlighet direkt. När jag var liten fick jag lära mig att den som inte frågar får inget veta. Detta resulterade i den ständiga frågan till mina föräldrar "varför då?", "varför gör han/hon så?", "kan man göra så?" osv osv. Jag tror ni förstår. Tro inte att mina föräldrar alltid hade bra svar på mina frågor utan försökte väl vara lite politiskt korrekta eller köra med samma vita lögner alla föräldrar någon gång drar för sina barn. Jag tror ni vet vad jag pratar om...
 
Att jag valde inriktningen sociologi och socialpsykologi på universitetet var ingen konstighet. Människors tankar och varför de gör på ett visst sätt är ju vad det hela handlar om. Jag älskar fortfarande att ställa dumma frågor till folk för att se vad de svarar. Diskussioner är en favorit helt klart. Ibland är försök till provokation ännu bättre för att avsluta med att man bara ville se hur långt man kunde pusha personen i fråga varpå de snabbt lugnar sig. Sociala medier är i dagens samhälle det bästa sättet att de hur folk uttrycker sig på ett eller annat sätt.
 
Just nu är supporterkulturen något som jag följer lite extra. Olika lag engagerar människor, det spelar ingen roll om det är tex. Liverpool, Leksand, Sirius, Piraterna osv osv. På samma sätt som olika lag verkar provocera andra till döds. Ibland kan jag tycka att tänk om ni kunde lägga ner lika mycket tid på ert eget lag så skulle de ha den bästa supportergruppen. Exempelvis alla som går inte på Leksands IFs facebooksida endast för att smutskasta, varför? Vad driver vissa människor? Jag skulle aldrig gå inte på ett lags sida som jag uppenbarligen hatar för att skriva massa dumma saker. Det en ena sidan.
 
Andra sidan är de egna supportrarna. Jag måste dessvärre utgå ifrån det lag som ligger mig närmast, dvs Leksand, utan att peka ut någon för det är inte det jag vill göra. Jag ser bara tendenser i kommentarer och beteende, utifrån ett sociologiskt och socialpsykologiskt perspektiv. Att diverse experter sågat laget vid fotknölarna innan säsongen började är ingen nyhet direkt, något som många tänkt "okej whatever, vi ska visa er". Men vid förlust börjar det röra upp känslor hos folk som resulterar i intressanta uttryck i diverse medier. Igår förlorade vi mot Linköping, med all rätt, laget hängde inte med, det var jobbigt att se men det var fakta. Kritiken som haglade var inte nådig. Ta det lugnt nu! Vi är så vana vid den eufori som vinst gav förra säsongen att vi grottar ner oss helt vid EN förlust. Ändå sitter alla och säger "vi är nykomlingar, vi ska lära, målsättningen är slutspel men att hålla oss ifrån kvalserien." När det kommer till kritan så låter det på ett helt annat sätt.
 
Jag har funderat lite på hur det kommer sig. Jag tror att många leksingar, har varit med om så många känslomässiga nederlag, misslyckande återtåg osv under de senaste åren att de vid förlust blir livrädda att det ska fortsätta såhär. Speciellt när matchen igår förlorades på ett sådant sätt, vi var utspelade. Därför tror jag att många kastar ur sig sina känslor utan att eg känna efter, känslor är väldigt irrationella. Vid nästa vinst eller krigarinsats kommer vi låta mer optimistiska igen. Klart det är roligare att vinna men ibland måste man se vinsten i en förlust också. För att dra till med en välanvänd klyscha, efter regn kommer solsken.
 
Jag tycker det är tråkigt att det inte krigades på isen igår, glöden saknades men tror ändå att varje förlust är en vinst erfarenhetsmässigt och känslomässigt. Vi kommer ut starkare nästa match. Kan dock inte låta bli att tycka att vi verkar ha det lättare att kriga på bortaplan iår än på hemmaplan (bortsett från Modomatchen), blåa matchställen kanske inte är nån favorit?
 
En uppsats senare, kan jag bara säga: Det sista som lämnar människan är hoppet. Än är det många matcher kvar och att förlora mot SAIK, Luleå, Linköping kanske inte gör så mycket ändå. Inte iår!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0