Ledsen eller upprörd. Kanske inte riktigt tolka mina egna känslor just nu. Egentligen är det väl lite både och skulle jag tro. Jag blir så ledsen på folk ibland. Känns som man bli utnyttjad när det passar andra emellanåt. Det är då man duger annars får man vara. Varför ägnar jag folk jag trivs med så mycket tid och tanke när de inte verkar lägga ner hälften på mig. Hur länge ska man sitta och ta det? Jag är väldigt glad åt mitt jobb som JAG kämpat mig till och tänker visa vad jag är värd och jag trivs jättebra. Samtidigt verkar jag hamna utanför någon annanstanns istället. Börjar bli rysligt van att få sitt själv på fredags och lördagskvällar medan andra roar sig och hittar på saker. Bjuda med eller bjuda in, även fast det är en sån liten sak som att se Melodifestivalen, vad är det? Svara på sms, vad är det?

 

Helt ärligt skulle jag väl inte höra av mig om jag inte vill umgås men det verkar inte som att någon någonsin räknar med mig i sina planer utan hör av sig om de inte har något annat för sig. Så ja jag är ledsen över just det just nu. Besviken även på att personerna i säga inte verkar kännas vid mina ord utan typ ignorerar faktum istället för att kanske be om ursäkt jag har inte tänkt så och ska försöka bättra mig.

 

Kan ju inte låta bli att undra om det är JAG som gjort något fel som gjort att det blivit såhär? Jo jag var arbetslös och kunde inte göra någonting till att nu fått jobb och visst har inte råd att göra mycket denna månaden men jag ser ju positivt på livet igen. Jag ser ljuset i tunneln. Jag känner att jag hittat tillbaka till den personen jag var innan, den som är just glad och positiv istället för konstant typ deprimerad. Jag är ärlig, varför kan bara inte folk vara det tillbaka istället för att låtsas om att inget är fel och så känner man att det är något. När det gäller personer som man känt så länge så börjar man ju reagera när något helt plötsligt är konstigt eller annorlunda. Visst ser inte livet ut på samma sätt hela tiden men då kan man säga något. Stå upp och säg som det är!