Mindre än 2 veckor kvar till operationen nu. Eller 12 dagar tills jag blir inskriven iallafall. Det börjar kännas lika nervöst och läskigt faktiskt. Kanske något som påverkar mitt humör? Nej jag vet inte. Samtidigt ska det bli så jäkla skönt att få det gjort. Snart har jag gått med denna konstanta smärta i 11 månader. Det är ju helt sjukt att det ska ta sån lång tid! På så sätt ser jag fram emot operationen och att bli bättre. Att kunna leva ett normalt liv igen. Tror det är det jag saknar, för om sanningen ska fram så har jag detta påverkat en hel del andra personer. Personer som trots allt ställt upp för mig i vått och torrt för att jag ska kunna göra någonting. Även om det känns som om andra har svårt att förstå vad jag gått igenom bara för att det inte är ett synligt fel liksom. Men ja mitt sociala liv har definitvt blivit lidande detta år. Tyvärr men så är det, ibland orkar man inte umgås med folk eller så är det ingen idé att hänga på. Kommer ta rehabiliteringen på största allvar, jag är livrädd för att något ska gå fel eller att min vilja att återgå till "normalt" liv frestar på istället för gör det bättre.

 

En sak är iallafall säker, jag har blivit mycket starkare som person detta år!