Frusterad

Ännu en underbar känsla i min kropp. Helt ärligt kan inte denna vecka bara ta slut? Speciellt när det ännu en gång ramlar in email som säger att "vi har gått vidare med en annan sökande, lycka till med fortsatt arbetssökande". Släpper det aldrig?

Där till min frustration. Sitter och googlar runt i jakt på företag eller myndigheter jag kan tänkas ha praktik på. Alltså det hade varit sååå mycket lättare om jag visste exakt vart jag vill vara. Nu vet jag bara ungefär vad jag vill lära mig baserat på vad jag skulle vilja arbeta med. Helst vill jag arbeta brett och administrativt med HR-frågor, jag vill egentligen inte till någon bemanningsfirma men lär ju vara där man hamnar. Och det finns ju hur många som helst, dock har man samlat på sig en lista över de som man inte vill ha någon kontakt med.

Roliga med det hela är att man ska välja ut 5 stycken, kan väl ha en lista med flera om man vill men minst 5. Till dessa ska man skriva en motivering till varför man vill ha praktik där. Alltså jag är i ett stadie där det känns som om jag inte kan vara så jäkla kräsen. Alltså, ge mig en arbetsplats bara där jag kan få erfarenheten som saknas för att ge mig ett jobb. Okej för de som har arbetar förut och har lite erfarenhet av saker kanske motiveringen är annorlunda men i mitt fall så är ju ALL erfarenhet guld. Jag behöver lära mig allt jag kan. Vart känns kanske inte så viktigt bara det ger något i slutändan.

Jag har även funderat över det här med att söka sig till företag man vet det finns möjlighet till att få vara kvar på. Men hur ska jag veta det? Den möjligheten finns väl överallt? Möjligvis landstinget i denna stad. Där håller de hårt i pengarna och personalen ryker på löpande band. Men tanke på den situationen så kanske det inte är ett optimalt ställe för praktik heller med tanke på att de har händerna fulla iallfall.

Det finns så jäkla mycket att vara frustrerad över just nu. Jag försöker släppa det men vad sjutton, jag är bara människa i slutändan. En människa som sliter med näbbar och klor, gör allt hon kan för att göra något åt sin situation men ja. När man inser att det knappt går att göra någonting blir man frustrerad och sen skiter man i allt och tänker jaja, kanske råkar snubbla över ett jobb imorgon?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0