Lördag

Sådär en god natts sömn gör stor skillnad för kropp och knopp. Antar att en del kanske undrar om intervjun igår. Den gick bra tyckte jag, känner mig väldigt nöjd och jag hade riktigt trevligt faktiskt. De jag träffade hade underbara personligheter och var skämtsamma och öppna. Lite tvärt om vad man tänker på en arbetsplats för professorer och doktorander. Blev även intervju en stund på engelska eftersom de ville se hur jag klarade det. Jag har inget problem med alldaglig engelska men kan såklart lära mig fackspråk för institutionen där.

Vägen dit var dock inte lika rolig. Sista gången jag förlitar mig på Eniros vägbeskrivning kan jag säga. Nästa gång frågar jag pappa på en gång. Det resulterade i att jag till att börja med hamnade helt jävla fel och fick vända tillbaka och krångla. Mobilen hade ingen mottagning ett tag så fick smått panik. Till slut gick det att ringa och med pappas hjälp tog jag mig till Karolinska sjukhuset iallafall. där snurrade jag runt ännu ett tag eftersom jag inte hade någon aning om vart jag skulle och tiden började rinna ut. Får ringa henne jag ska träffa på intervju och berätta att jag är i området men hittar inte riktigt, tyvärr var hon ju på möte så fick tala in på telefonsvararen. Till slut fick jag fråga en taxichaufför om hjälp. Har var inte helt säker men vart jag skulle men pekade mig i rätt riktning iallafall och där hittade jag skylt till institutet. I stressen höll jag på att köra förbi infarten också. Står vid ett rödljus och det enda jag ser är vägbeskrivning till S:t Eriksplan eller Stockholm C. Så tittar jag till höger och där är Institutet! Så är bara att göra en tvärsväng i ledet och in genom utfartsvägen men WTF liksom. Väl inne på området såg jag ganska snabbt vart jag skulle men att hitta parkering var svårare. Det stod på alla att endast KI-personal med emblem nånting fick stå där. Så var till att ringa igen och fråga. Som tur är så kunde jag bara betala besöksavgift som vanligt och sedan parkera. kl 13.58 stod jag utanför dörren till där jag skulle vara. Intervjun skulle börja kl. 14. Det är vad jag kallar punktlighet eller?

Hann som sagt inte bli nervös eftersom jag redan var så uppstressad av resan. Men lugnade ner mig och sen var det inga problem. Hemvägen var desto lättare och den väg jag kommer ta om jag ska dit igen på 2:a intervju. Arbetsuppgifterna verkar roliga och omväxlande. Dock måste jag se över pendlingsmöjligheterna dit för att det inte ska bli hur krångligt som helst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0