Nu har jag lugnat ner mig och fått lite perspektiv på vad som hänt idag. För det första har dagen varit lång och kanske lite påfrestade. Sen fick vi resultatet på förra hemtentan, eftersom jag fick knåpa ihop fråga 3 i 39 graders feber hade jag väntat mig att jag skulle få göra om den. Vad jag inte väntat mig var att jag hade slarvat som in i helvete med småsaker på fråga 1 att jag skulle få komplettera den också. Tur att det är komplettering iaf och att jag inte behöver göra om hela.

Sen som pricken på i slog nästa bomb ner med ett mail från våran utbildningsansvarig som i stort sätt löd att man inte får fortsätta utbildningen i vår om man inte har alla poäng. Då jag släpar efter med en tenta som var den allra första på hela utbildningen och pga strul med lärarbyten och icke anpassad tenta så har det gått åt helvete. Så nu är sista chansen att lyckas klara tentan den 10/11 och klarar jag den inte vet jag inte vad jag ska göra. Tala med studievägledare blev jag tipsad om men vad hjälper det?

Så nu har jag 2 veckor av råplugga att se fram emot då jag parallellt har andra uppgifter till denna delkurs. Uppsatsarbetet får läggas på is ett tag och så får jag jobba in det sen. That´s life! Jobbigaste är väl att jag får tentan för denna delkurs den 8/11 så under samma vecka som jag har en tenta att skriva på ska jag också skriva en annan. Det är den tuffa verkligheten. Jag vill inte behöva prioritera dessa två tentor så måste försöka med båda. Positiva är att den ena är hemtenta som ska göras på 5 dagar och den andra i skrivsal på nån timme så kommer ha tid om jag jobbar effektivt. Men känns som att mitt fokus kommer ligga på salstentan. Kuggar jag på hemtentan har jag en chans till även fast det är mitt i uppsatsskrivandet. Men så ska man inte tänka för jag ska fan klara båda!

Jag behövde verkligen få ur mig detta. När allt kom på en gång kändes det som att min värld rasade under mina fötter. Det enda jag såg var svart, dött, ensamt. Jag ville grina fast det kom inga tårar. Jag ville skriva av ilska och besvikelse. Men nu är min verklighet såhär och jag kan bara göra det bästa av den och jag ska kämpa, jag ska verkligen kämpa! Det kommer vara skitjobbigt och jag kommer få ge upp massa kul som jag planerat men jag har själv satt mig i skiten så jag måste ta mig ur den också!