Idag är det 14 år sedan min kära morfar lämnade oss. Jag känner fortfarande en stor smärta, för att inte tala om saknad av att han försvann så fort. Känns som att jag aldrig kommer att glömma, aldrig kommer sluta sakna. Skillnaden nu mot tidigare är väl att jag nu lärt mig att leva med det. Kommer alltid finnas saker som påminner om den korta tid vi hade tillsammans. Jag kommer aldrig glömma, vi kommer ses igen. ♥